Svensk ordbok 2009, webbversion

1svärt`a substantiv ~n svärtor svärt·an1knappast plur. material för svartfärgning färg.tekn.skosvärtaspiselsvärtatrycksvärta○äv.svarthet tuschets svärtasedan 1611till svart 2en (större) dyk­and vars hanne är svart och har stora, vita ving­speglar och vita fläckar vid ögonen medan honan är tämligen en­färgat brun zool.svärtan häckar i Sverige i fjällen och längs öst­kustensedan 1611
2svärt`a verb ~de ~t svärt·ar1täcka med svart färg färg.tekn.svärta ögon­fransarnasvärtade tak­bjälkar○äv.göra svart dahlior som svärtats av en för tidig natt­frostsvärta ngtsedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. svärta 2vanligen med partikelnner förtala komm.mot­ståndarna försökte svärta ner honom på alla sätt○äv.förstöra genom att förtala svärta (ner) kårens ryktesvärta (ner) ngn/ngtsedan 1636Subst.:vbid1-351479svärtande, vbid2-351479svärtning