Svensk ordbok 2009, webbversion

svaj´ substantiv ~et svaj·et●det att svaja radiotekn.○äv.kort­variga pendlingar kring det rätta varv­talet el. den rätta hastigheten; hos skiv­spelare el. band­spelare ligga på svajligga för ankar med sväng­rum åt alla hållom fartyg​ det fanns ingen plats vid småbåts­hamnen så de fick ligga på svaj på svajpå sned​ i ett hörn av rummet stod en plast­gran på svaj sedan 1818till svaja Det var en gång en sjöman med mössan käckt på svaj han hette Axel Öman och hade blå kavaj.Inledningsraderna till visan Axel Öman (text Waldemar Dahlquist, 1924)