substantiv,
ingen böjning
synner·het●med prep.i
särskilt hög grad
Nollansvaret åvilade hela regeringen, i synnerhet statsministern○ibl. med ytterligare förstärkninghon älskar ost, i all synnerhet lagradi synnerhetsedan ca 1550efter äldre ty. in Sunderheit med samma betydelse; jfr synnerlig, sönder