Svensk ordbok 2009, webbversion

sä`rbehandling substantiv ~en ~ar sär|­be·handl·ing·en●det att sär­behandla ngn (grupp) samh.sociol.kränkande särbehandling av vissa etniska minoritetersärbehandling (av ngn/ngt)positiv särbehandling gynnande av viss gruppsärsk. vid tjänstetillsättning e.d., t.ex. i avsikt att åstadkomma könsutjämning​ före­taget tillämpade positiv sär­behandling sedan 1970