Svensk ordbok 2009, webbversion

särbo [sä`rbolångt o] substantiv ~n ~r sär|­bor·na●en­dera av två personer som har ett förhållande men inte bor till­sammans vard., ngt skämts.samh.yrk.JFRcohyponym1sambocohyponymdelsbocohyponymenbo efter­som han jobbar i Kiruna och hon i Stock­holm är de nöd­vändigtvis särbor○i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighetNN och ON är särborngns särbo, ngra är särborsedan 1983