substantiv ~n
sär|prägeln●det att vara särpräglad
NollJFRcohyponymoriginalitetcohyponymegenart
den låga, idylliska bebyggelsen ger orten dess särprägelsedan 1896Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
sär|prägeln●det att vara särpräglad
NollJFRcohyponymoriginalitetcohyponymegenart
den låga, idylliska bebyggelsen ger orten dess särprägelsedan 1896