Svensk ordbok 2009, webbversion

tå substantiv ~n ~r tår·na●en­dera av de (fem) lång­smala, rörliga delarna ytterst på foten anat.tånagelstortå○ibl. äv. med tanke på den an­gränsande delen av fotens under­sidastå på tågå på tåpå tå häv!○äv. om mot­svarande del av sko, strumpa e.d.en sko med rundad tåfrån topp till tåse1topp 1 stå på tå för ngnpassa upp eller fjäska för ngn​ han är van att få som han vill och många står på tå för honom trampa ngn på tårnaför­olämpa ngn​ hon drar sig inte för att säga vad hon tycker även om hon trampar någon på tårna vara på tårnavara alert​ hela laget var på tårna in­för finalen sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ta; gemens. germ. ord av o­visst urspr.