Svensk ordbok 2009, webbversion

tå`lig adjektiv ~t tål·ig1som kan ut­härda på­frestningar utan att klaga admin.psykol.JFRcohyponymtålmodig hon var tålig och rörde inte en min trots smärtornaett tåligt buret lidande (adv.)○ngn gång äv.som kan ut­härda o­önskade före­teelser utan att bli irriterad han var förbluffande tålig mot barnen○äv. om handling o.d.en timmes tålig väntantålig (mot ngn)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. tholugher; till tåla 2som mot­står på­frestningar utan att ta skada Nollen tålig mattatåliga och lätt­skötta blommorsedan 1887