Svensk ordbok 2009, webbversion

tåt substantiv ~en ~ar tåt·en●stump eller ända av snöre e.d. Nolltåten hade gått av så de kunde inte få upp persiennen○äv. bildligt i ut­tryck för kontroll e.d.det är oftast många tåtar att hålla reda på in­för ett bröllopdra/hålla i tåtarnaut­öva diskret kontroll eller styrning​ vem eller vilka drog i tåtarna och fick tidningen att ta till­baka sina på­ståenden? sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. thatter ’sträng; veke; tåt’; gemens. germ. ord av o­visst urspr.