verb ~de ~t
tafs·ar1spetsa (tågända) genom uttunning av garnen
sjö.tafsa ngtsedan 18402vanligen med prep.på
klumpigt röra
vid ngt
komm.JFRcohyponymfingracohyponymkladda 2
○särsk. vid otillåtna kroppsdelarhan tafsade på en tjej i krogkön och fick en spark i skrevet tillbaka○äv. bildligt”tafsa inte på våra lokala radiostationer”, uppmanade insändarskribententafsa på ngn/ngtsedan 1849Subst.:vbid1-355539tafsande,
vbid2-355539tafsning