substantiv ~n äv. vard. tankeställarn, plur. ~, best. plur. tankeställarna
tanke|ställ·ar·en●(negativ) erfarenhet som stannar i minnet
och vanligen föranleder ändring av handlande e.d.
psykol.JFRcohyponymläxa
få en tankeställareden oväntade motgången gav dem en nyttig tankeställaresedan 1940