Svensk ordbok 2009, webbversion

tar`vlig adjektiv ~t tarv·lig●som bryter mot grund­läggande regler för hän­syn och rent spel på ett simpelt och klumpigt sätt; om person el. handling admin.JFRcohyponymlumpencohyponymnedrigcohyponymbillig 3cohyponymvulgär en tarvlig, låg­sinnad typtarvliga debattmetoder där mot­ståndarens familje­förhållanden ut­nyttjades○äv.o­kultiverad en tarvlig uppkomlingstyp○äv. om före­mål som tyder på att ägaren är o­kultiveraden tarvlig klänning○äv. utan direkt klandrande inne­bördenkel, torftig åld.en tarvlig mål­tidtarvlig (mot ngn)sedan ca 1715jfr fornsv. þarvliker ’behövlig; nyttig’; till tarv