Svensk ordbok 2009, webbversion

ta`vla substantiv ~n tavlor tavl·an1(in­ramad) regel­bunden skiva att skriva eller rita på eller att fästa med­delanden på och vanligen av­sedd att hängas upp på väggen bok.anslagstavlagriffeltavlaorienteringstavladagens program åter­finns på tavlan i entré­hallen○äv. om skiva med visst mönster e.d. för an­dra syftenurtavlaskottet träffade inte ens tavlan○spec. om en typ av sjö­märke med en stor trä­tavla○äv.i sammansättn. förteckning (med bild) stamtavla○äv. försvagati sammansättn. ryggtavlasvarta tavlanden vägg­fasta (svarta) skriv­tavlani klassrum e. d.​ läraren brukade skriva upp veckans läxa på svarta tavlan sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. tafla ’(trä- el. sten)skiva (med bild och skrift); tabell’; ur lat. tab´ula ’bräde; växlarbord; tavla’; jfr tabell, tabelras, 1tablå, tabulator, taffel, table d’hôte, tävla 2(in­ramad) konstnärlig bild vanligen för upp­hängning på vägg konstvet.altartavlatavelförfalskaretavelgalleritavelramtavelsamlingmåla en tavlaen vacker tavla med havsmotiv hängde över fåtöljen○äv. bildligt om vackra (natur)scenerier e.d.när de kom upp på berget ut­bredde sig en hän­förande tavla fram­för demgöra en tavlagöra ett svårt miss­tag​ mål­vakten gjorde en tavla som mot­ståndarna inte var sena att ut­nyttja vacker som en tavlasevacker 1 sedan ca 1325Westgöta-Lagen