substantiv ~n äv. vard. teckentydarn, plur. ~, best. plur. teckentydarna
tecken|tyd·ar·en●person som anses kunna tyda övernaturliga tecken
el. utläsa en för andra fördold innebörd ur mer alldagliga tecken
mest histor.sag.yrk.JFRcohyponymtecken 3cohyponymaugur
kungens astrologer och teckentydare○äv. försvagat, ibl. iron.man måste vara teckentydare för att förstå hans dunkla anspelningarsedan 1528