Svensk ordbok 2009, webbversion

terapi´ substantiv ~n ~er terapi·er●sär­skild medicinsk eller psykologisk behandling ofta med in­riktning på sam­tal med.psykol.terapirumavspänningsterapigruppterapisamtalsterapivärmeterapihon gick i terapi för sin ångest○ofta med ton­vikt på aktivitet (i sam­band med behandling)de funktions­hindrade sysslar bl.a. med porslins­målning som terapi○äv. om mer var­daglig syssel­sättning som man mest ägnar sig åt för att döda tidendet ständiga städandet var en sorts terapi för hennesedan 1757av grek. therapei´a ’vård’; jfr terapeut