substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
till|be·hör·et●lös del som kan anbringas på apparat e.d.
och som ofta ökar dess användbarhet
hush.JFRcohyponymutrustning
cykelns tillbehörtillbehören till datornen kamera med tillbehör som filter och teleobjektiv○äv. om komplettering e.d. i allmänhetmåltiden kompletteras med tillbehör som salladertillbehör (till ngt)sedan 1558efter lågty. tobehöre med samma betydelse; jfr ty. zu ’till’; jfr sybehör