Svensk ordbok 2009, webbversion

tillin`tetgöra verb tillintetgjorde tillintetgjort, pres. tillintetgör till·int·et|­gjor·de●full­ständigt förstöra el. förinta komm.mil.JFRcohyponymförkrossa fiendens ställningar tillintetgjordes○äv. bildligtfull­ständigt besegra på ett för­ödmjukande sätt han tillintetgjorde mot­ståndaren i diskussionen○spec.verka psykiskt ned­brytande en tillintetgörande blicktillintetgöra ngn/ngtsedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenienfornsv. til enkte göra; jfr intet Subst.:vbid1-361299tillintetgörande; tillintetgörelse