Svensk ordbok 2009, webbversion
tillin
`
tetgörelse
substantiv
~n
till·int·et|gör·els·en
●
det att tillintetgöra(s)
Noll
tillintetgörelse (av ngn/ngt)
sedan 1821
substantiv ~n
till·int·et|gör·els·en●det att tillintetgöra(s)
Nolltillintetgörelse (av ngn/ngt)sedan 1821 substantiv ~n
till·int·et|gör·els·en●det att tillintetgöra(s)
Nolltillintetgörelse (av ngn/ngt)sedan 1821