Svensk ordbok 2009, webbversion

tillåta [til`-] verb tillät tillåtit tillåten tillåtna, pres. tillåter till|­låt·er●(förklara sig) inte lägga några hinder i vägen för ngn(s) verksamhet e.d. komm.MOTSATSantonymförbjuda JFRcohyponymbeviljacohyponymmedge 1cohyponymlåta 3 han tillät gärna av­vikande meningarå­klagaren tillät inte att målet togs upphon tillät honom att resa○spec. i vissa artighets­fraser e.d.tillåt mig presentera ...om ni tillåter skulle jag vilja ställa en frågateologi var inte ”inne”, om ut­trycket tillåts○spec. skämts.Ska NN börja hård­träna? Tillåt mig le!○äv. bildligt om icke-mänsklig före­teelsege möjlighet (till) om vädret tillåter gör vi en ut­flykt i morgontids­schemat tillåter inga pausertillåta (ngn) ngt/(att+)V, tillåta SATSsedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. tillata, lata til; jfr låta Subst.:vbid1-362306tillåtande; tillåtelse