Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n tjommar
tjomm·en●pojke eller man
gärna med antydan om egendomliga el. negativa egenskaper
vard.psykol.yrk.vad är han för en tjomme?sedan 1927av eng. chum ’kamrat’, trol. förk. av chamber fellow ’rumskamrat’; jfr kammare