Svensk ordbok 2009, webbversion

tjomm`e substantiv ~n tjommar tjomm·en●pojke eller man gärna med an­tydan om egendomliga el. negativa egenskaper vard.psykol.yrk.vad är han för en tjomme?sedan 1927av eng. chum ’kamrat’, trol. förk. av chamber fellow ’rums­kamrat’; jfr kammare