Svensk ordbok 2009, webbversion

tju`go äv. tju`gu, tju`getju`gu tju`ge räkneord ●grund­talet som är två gånger tio och där­för upp­fattas som ett ganska runt tal NollJFRcohyponymtjog tio–tjugo styckenen ung man på ungefär tjugo årsedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform tuaiR tikiR, fornsv. tiughu, urspr. ’två tio­tal’, plur. av tiugher ’tio­tal’; jfr tjog