substantiv ~en ~ar
äv.
to´kerto´ker
~n ~ar
tok·en, tok·ern●person med otillräcklig själslig och intellektuell förmåga
ngt åld.psykol.yrk.JFRcohyponymidiotcohyponymstolle
en stackars tok som log fånigt○ofta försvagat om lättlurad el. fåfäng personden gamle token svalde hennes smicker○äv. om person som handlar på ett oberäkneligt el. egendomligt sätten tok som körde om på backkrönetsedan 1561jfr no. tok med samma betydelse; av ovisst urspr.
2tok
substantiv ~en
tok·en●ölandstok
bot.sedan 1741sv. dial. tok; av ovisst urspr.
3tok
substantiv,
ingen böjning
bort i tokhelt galet eller orimligt
förslaget är helt bort i tok
gå på tokutfalla helt galet
något måste ha gått på tok med beställningen
på tok föralldeles för
sjön var på tok för kall för att bada i
vara på tokvara fel
en varningslampa blinkar om något skulle vara på tok med motorn
sedan 1772