Svensk ordbok 2009, webbversion

tomtebolycka [tåm`-] substantiv ~n tomte·bo|­lyck·an●idyllisk lycka och trevnad i hemmet heminr.psykol.○ofta ngt iron.deras tomtebolycka tog slut när han träffade en annansedan 1734till äldre tomt- och bolycka, dvs. lycka på tomt och i bo