Svensk ordbok 2009, webbversion

torty´r substantiv ~en ~er tort·yr·en●plågsam och förnedrande behandling (av person) i syfte att fram­tvinga bekännelse eller värde­full upp­lysning ofta ut­förd polis el. militär (i vissa länder) komm.samh.elektrisk tortyrfysisk tortyrpsykisk tortyrut­sättas för tortyrtortyr av tredje gradenbekännelsen fram­tvingades under tortyrtortyr är inte förenligt med konventionen om mänskliga rättigheter○äv. försvagat om an­dra (lång­dragna och) plågsamma före­teelserdet var rena tortyren att lyssna på hennes sångtortyr (av ngn)sedan 1604av fra. torture med samma betydelse; till lat. torque´re ’vrida’; jfr tordera, torsion