Svensk ordbok 2009, webbversion

träng`tan substantiv, best. f. ~, n-genus trängt·an●stark längtan ngt högt.komm.människans trängtan efter ett menings­fullt livträngtan (efter ngn/ngt/att+V/SATS), trängtan (till ngt)sedan mitten eller senare hälften av 1400-taletAnvisning till själfpröfning och bikt (Svenska Kyrkobruk)fornsv. thränktan