Svensk ordbok 2009, webbversion

träsk substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en träsk·et●sankt om­råde med stilla­stående vatten ofta bevuxet med gräs geogr.SYN.synonymkärrsynonymsumpmark man kan lätt gå ner sig i träsket○ibl. äv.sjö provins.; särsk. i namnTorne träsk○äv. bildligt om svåra el. förnedrande vill­kor el. om­ständighetervard.bottenträskknarkträskporrträskett moraliskt träskgatu­prostitutionens träsksedan 1328 (i ort­namn)kungörelse utfärdad av riksdrots Knut Jonsson om överenskommelse mellan hälsingar och birkarlar (Svenskt Diplomatarium)fornsv. þräsk ’in­sjö; träsk’; svenskt ord av o­visst urspr.