verb ~de ~t
trött·ar1göra (ngn) trött
fysiol.sesetrött 1
JFRcohyponymanstränga
det tröttar att resa en hel dag utan paus○ut(äv. refl.)
flyttningsarbetet tröttade ut demtrötta ut sig (själv)trötta (ngn), trötta (ut ngn)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. þröta
2göra (ngn) uttråkad
komm.hans ständiga skämt tröttade (dem) i längdentrötta (ngn)sedan 1791Subst.:vbid1-370618tröttande