Svensk ordbok 2009, webbversion

trakt substantiv ~en ~er trakt·en●geografiskt om­råde med o­bestämd av­gränsning ofta om landsbygds­område geogr.JFRcohyponymbygdcohyponymnejdcohyponymomnejdcohyponymregion fjälltrakternagränstraktpolartrakternahon har rest till sydliga trakteren enslig trakt i övre Norr­land○ofta om relativt begränsat om­råde som upp­fattas som en enhet (och som ngn känner sam­hörighet med)hemtraktdet fanns en gammal kyrka i traktenen ort i trakten av Flen○äv. om visst parti av kroppen el. ngt före­målmagtraktenett hugg i trakten av hjärtat○äv. bildligt i ut­tryck för (abstrakt) närhetett resultat i trakten av världs­rekordet(i) trakten (av ngt)sedan 1615av lat. trac´tus ’dragande; sträcka; nejd’; jfr attrahera, extrakt, reträtt, trakta, traktera, traktor