substantiv ~n trasor
tras·an1sönderrivet tygstycke
hush.kläd.psykol.linnetrasafalla i trasorkläderna var i trasor efter slagsmålet○äv. om liknande tygstycke för återanvändningvanligen i sammansättn.
trasdockatrastäcke○äv. om helt klädesplagg som är mycket slitet el. omoderntklänningstrasahon gick jämt klädd i samma gamla trasa○äv. bildligt om helt utsliten personmänniskotrasahan kände sig som en trasa efter allt nattvakbli till sig i trasornabli väldigt entusiastiskha en trasa med i byken
vara inblandad (i betänklig verksamhet)
han misstänktes ha haft en trasa med i byken i en smugglingsaffär
sedan 1615sv. dial. trasa, trase; nord. ord, urspr. trol. ’ngt kluvet, slitet’; jfr trasig
2stycke av grövre tyg (eller syntetiskt material) som används för rengöring
Nolldammtrasadisktrasaskurtrasaen våt trasahink och trasa för rengöring av golvetsedan 17092tra`sa
verb ~de ~t
tras·ar●vanligen med partikelnsönder
riva (sönder) till trasor
Nollklänningen trasades sönder i buskaget○äv. bildligtförstöra
ngt, ofta genom ngt slags sönderdelning
hans kropp trasades sönder vid olyckanoron trasade sönder hennes nervertrasa (sönder) ngtsedan 1847Subst.:vbid1-367136trasande