Svensk ordbok 2009, webbversion

tre`vlig adjektiv ~t trev·lig●som (genom o­medelbart till­talande egenskaper) ger upp­hov till positiva känslor och gott humör admin.psykol.en trevlig låt som man gärna gnolar påen ljus och trevlig lägenhetdet var trevligt att råkasde hade det trevligt på festenha en trevlig kväll!○spec. om person, särsk. med tanke på socialt vinnande el. under­hållande upp­trädande o.d.en trevlig bekantskaphans trevliga fru som jämt skämtar och är gladhon är inte vacker men hon ser trevlig ut○ibl. ngt ut­vidgat i nekande och iron. ut­tryckbehaglig det var inte så trevligt att få ett krav­brevjo det här var just trevligt!trevlig (för ngn) (att+V), trevlig (mot ngn)sedan ca 1650äldre äv. ’frodig; väl­mående’; bildn. till trivas