Svensk ordbok 2009, webbversion

trupp substantiv ~en ~er trupp·en●sam­verkande grupp soldater av o­bestämd storlek; ibl. med tanke på bestämd upp­gift mil.scen.sociol.yrk.truppförflyttningkommandotrupppansartruppstormtruppsända trupper till frontende främmande trupperna drogs borttruppens moral måste höjasen trupp (av) freds­bevarande soldater○ibl. in­skränkt om viss grupp meniga soldaterbåde befäl och trupp○ibl. i mots. till stabsom major tjänst­gjorde han i några år på trupp○äv. om annan grupp människor i sam­verkan, särsk. i artist- och idrottssammanhanggymnastiktruppolympiatrupp(en)revytruppSverige skickade en stor trupp till olympiaden○spec. om grupp som samlas in­för en viktig tävling och från vilken bara vissa personer tas ut till det slut­giltiga lagethon kom med i truppen men räknar inte med att få spelaen trupp (ngra), en trupp (av/med ngra)i samlad trupptill­sammans​ när mötet var slut gick de i samlad trupp till Gamla Ullevi och såg GAIS spela 1-1 mot AIK sedan 1626av ty. Trupp(e) med samma betydelse; av fra. troupe ’skara; trupp’