Svensk ordbok 2009, webbversion

träng substantiv ~en ~er träng·en●sär­skild truppavdelning med upp­gift att svara för under­håll, vård av sårade m.m. mil.○nu­mera mest i sammansättn.underhålls- trängregementeträngtruppernasedan 1883av fra. train ’fart; tåg; träng’, till trainer ’dra’; av samma urspr. som träna