Svensk ordbok 2009, webbversion

tvål substantiv ~en ~ar tvål·en●ett milt och löddrande rengörings­medel som an­vänds till­sammans med vatten för personlig hygien och ofta är parfymerat hyg.kem.JFRcohyponymtvättmedelcohyponymdiskmedel tvålaskbarntvålduschtvåltoalettvålfast tvålflytande tvålhon fick tvål i ögonenfärgen gick bort med tvål och vattenhon gned in sig med tvål innan hon duschade○äv. om ett litet hanterligt stycke av detta el. om särsk. sort e.d.köpa en tvålen o­parfymerad tvål○i kemiska och tekniska samman­hang äv.natriumsalt av högre fett­syra som har goda ren­görande egenskaper och in­går i de flesta tvätt­medel sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. thval; gemens. germ. ord, bildat till 2två