Svensk ordbok 2009, webbversion

två`a substantiv ~n tvåor två·an●siffran 2 Nollmat.○äv.person eller före­mål med naturlig an­knytning till talet 2 spec. om person som kommit på an­dra plats i tävling hon kom tvåa och fick allt­så silver○spec. äv.tvårums­lägenhet ○spec. äv.spår­vagn eller buss nummer två ta tvåan till stan○spec. äv.an­dra års­kursen t.ex. i grund­skolan el. gymnasiet komma upp i tvåangod tvåatävlande som upp­nått en hedrande andra­plats​ han spurtade och kom i mål som god tvåa sedan 1739