substantiv ~en
tyst·het·en●det att vara tyst
särsk. i fråga om person
komm.hans tysthet och inbundenhet○äv. bildligt i uttryck för att ngt inte märkslida i tysthetbli begravd i tysthetkapprustningen fortsatte i all tysthetbli hängd i tysthetlämnas helt obeaktadtrots förtjänster
hon tyckte att det var bättre att sågas ordentligt i pressen än att bli hängd i tysthet
sedan 1526