Svensk ordbok 2009, webbversion

täm`ja verb tämjde tämjt, pres. tämjer tämj·er●få (vilt djur) att foga sig efter människans vilja så att det bl.a. inte an­griper människor komm.zool.tämja en tiger○spec.göra till hus­djur tämja en vild­häst○äv. bildligtkontrollera (och dämpa) SYN.synonymtygla tämja sina begär○spec. med avs. på natur­krafterkontrollera (för att kunna ut­nyttja) tämja vatten­kraftentämja ngn/ngtsedan 1385Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. tämia; gemens. germ. ord; bildn. till tam Subst.:vbid1-373827tämjande, vbid2-373827tämjning