substantiv ~n tärnor
tärn·an1typ av slank sjöfågel med långa spetsiga vingar, dolkliknande smal näbb och kluven stjärt
zool.JFRcohyponymmås
fisktärnasilvertärnaskräntärnatärnan störtdök efter fisktärnorna har vanligen svart hjässa och vit buk○ibl. inskränkt om fisktärnasedan 1579nordiskt ord av ljudhärmande urspr.
2ung kvinna som vid (större) bröllop ingår i brudens uppvaktning
släkt.yrk.tärnbukettbrudtärna○äv. ngt utvidgatluciatärna○i äldre tid om kvinna i tjänst hos prinsessa el. annan furstlig el. förnäm damkammartärnasedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. thärna ’tärna; tjänarinna’; trol. av lågty. derne ’flicka’
2tä`rna
verb ~de ~t
tärn·ar●skära till (små) tärningar av
kokk.tärna osttärna ngtsedan 1948till tärning
Subst.:vbid1-374013tärnande