Svensk ordbok 2009, webbversion

tö`ras äv. to`rdasto`rdas verb tordes torts, pres. törs tör·as, tord·as●vanligen pres. el. pret. ha till­räckligt mod att komm.SYN.synonymvåga 1 hon tordes inte sova ensam i det stora husetHoppa, då! – Nä, jag törs inte!○äv. försvagatde törs inte hoppas på någon hjälp○spec. i artighets­frasertörs man be om på­tår?törs man fråga om ...?töras (V)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. thoras, thöras, till thora ’våga’; nord. ord av o­visst urspr.