Svensk ordbok 2009, webbversion

un`danröja verb undanröjde undanröjt, pres. undanröjer und·an|­röj·er1äv. lös förb., seröja undan av­lägsna (hinder) för att åstad­komma fri passage el. öppet om­råde NollJFRcohyponymlikvidera 3 en till hälften undanröjd väg­spärr○äv. bildligtundanröja alla ekonomiska restriktionerhans ut­talande undanröjde alla tvivel om att han snart skulle av­gåundanröja ngtsedan 16882upp­häva den lagliga kraften hos visst myndighets­beslut e.d. jur.samh.hov­rätten undanröjde tings­rättens domundanröja ngtsedan 1667Subst.:vbid1-375189undanröjande, vbid2-375189undanröjning