Svensk ordbok 2009, webbversion

un`dantag substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en und·an|­tag·et1det att ngn eller ngt undan­tas från visst samman­hang komm.undantagslösett säll­synt undantagett lysande undantaglokalen var tom med undantag för bar­tendernalla måste betala och NN ut­gör inget undantagde svenska in­satserna var mediokra, med ett glädjande undantag○spec. i ett fast ut­tryckingen regel utan undantag○äv. med tanke på av­vikelse från ett normalt samman­hang, handlings­sätt e.d.undantagsvisegentligen går det inte men vi ska göra ett undantag för den här gången(med) undantag (av/för ngn/ngt), ett undantag (från ngt)undantaget som bekräftar regelnundan­taget (som bekräftar regeln att alla regler har undan­tag)sedan 17622viss rättighet till nyttjande som efter försäljning kvar­står för den förre ägaren av jord­bruk; vanligen visst bostadsutrymme (ibl. med tanke på detta), viss odlingsrätt och bi­drag till kosten histor.ekon.jordbr.undantagsavtalundantagsfolkundantagsgubbeundantagsstugaäldste sonen köpte ut sina syskon och över­tog gården, och de gamla sattes på undantaget○äv. bildligt om till­varo som präglas av fattigdomleva på undantaghamna/komma på undantagfå en försumbar position eller betydelse​ när hon satsade på politiken hamnade hennes musik­intresse på undan­tag sätta ngn/ngt på undantagge ngn/ngt en försumbar position eller betydelse​ ideologin sattes på undan­tag i kampen för att behålla makten sedan 1694