substantiv ~en ~er
under|låt·en·het·en●det att underlåta
att utföra ngt
komm.regeringens underlåtenhet att ageraunderlåtenhet (att+V)sedan 1765Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
under|låt·en·het·en●det att underlåta
att utföra ngt
komm.regeringens underlåtenhet att ageraunderlåtenhet (att+V)sedan 1765