Svensk ordbok 2009, webbversion

un`derrättelse substantiv ~n ~r under|­rätt·els·en●fakta som med­delas ngn komm.mil.JFRcohyponyminformation 1cohyponymmeddelande han fick underrättelsen om sin fars bort­gång på morgonen○särsk. om hemlig information av militärt värdevanligen plur. el. i sammansättn. underrättelseofficerunderrättelsetjänstunderrättelseverksamhetsam­arbetet om materiel och underrättelser med USA inne­bar inget brott mot neutralitetenen underrättelse (om ngt/SATS)sedan 1545