Svensk ordbok 2009, webbversion

ung adjektiv ~t, komp. yngre [yŋ´-], superl. yngst yng·re●som har levt en förhållandevis kort tid särsk. om människa men äv. om (högre) djur etc., växt; vanligen inte om ngt levande i sitt allra tidigaste stadium admin.MOTSATSantonymgammal 1 ungbjörkungdomungflicksaktigunghästpurungrekordunghon är inte längre en liten flicka utan en ung kvinnahan är för ung för att köra bilnågra unga frukt­träd○ibl. äv. om mot­svarande tids­periodhan blev chef redan i unga år○ofta med ton­vikt på utvecklings­möjligheteren ung, lovande spelarevi söker en ung, energisk med­arbetarehon var ung och hade aptit på livet○ibl. med ton­vikt på inre egenskaperhan är 80 år men ung till sinnesbarn­barnen gör henne ung på nytt○äv. om icke-levande före­teelsesom existerat förhållandevis kort tid en ung nationnär seklet var ungt○spec. om grupp, rörelse e.d. som vill stå för ngt nyttunghögeren grupp författare som kallade sig Det unga Sverige○ofta substantiveratäven de unga förstår att man måste pensions­spara○i komparativ äv. för att skilja två personer med samma nam, t.ex. fader från sonofta i förk.d. y. Sten Sture den yngrede unga tusetu sedan 1000-taletrunsten, Blacksta, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform ukr, fornsv. unger; gemens. germ. ord, med mot­svarighet i bl.a. lat. juven´cus ’yngling; ung­häst’; jfr jungfru