verb ~de ~t
upp·en·bar·ar●göra uppenbar
komm.relig.JFRcohyponymavslöjacohyponymyppa
uppenbara en hemlighet○spec. relig.Gud har uppenbarats i Kristusuppenbara ngn/ngt/SATSsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. opinbara, uppenbara
Subst.:vbid1-377579uppenbarande;
uppenbarelse