Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`kok substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en upp|­kok·et1försättande (av mat­rätt e.d.) i kokande till­stånd kokk.ge såsen ett hastigt uppkoksedan 18372(snabbt eller slarvigt tillagad) mat på mat­rester kokk.komm.ett uppkok på går­dagens grön­saker○vanligen bildligt om tankeprodukthans artikel var ett uppkok på gamla idéerett uppkok (på ngt)sedan ca 1930; bildligt 1840