substantiv ~en ~ar
upp|offr·ing·en●uppoffrande handling
komm.JFRcohyponymförsakelse
självuppoffringhan hjälpte människor i nöd med uppoffring av egen bekvämlighet○ofta spec. med tanke på minskning av disponibel inkomstekonomiska uppoffringarbudgetsaneringen krävde stora uppoffringar inte minst av de lågavlönadeuppoffring (av ngt) (för ngn/ngt)sedan 1782