Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`täckt substantiv ~en ~er upp|­täckt·en1det att upp­täcka ngt geogr.komm.en o­väntad upptäckten sensationell upptäckten vetenskaplig upptäckten tidig upptäckt av tumören är viktig för prognosenen ban­brytande upptäckt om hjärnans dopaminsystem○spec. i fråga om tidigare o­känd geografisk före­teelseNordost­passagens upptäckten upptäckt (av ngn/ngt/SATS)sedan 1764fornsv. uptäkt ’ertappande i lägers­mål’ 2det att upp­täckas Nolltjuvarna lyckades und­gå upptäcktsedan 1468–69Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebok