substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ut|brott·et●plötslig och våldsam början på naturlig kraftutveckling
särsk. från vulkan el. oväder
geogr.komm.vulkanutbrottovädrets utbrott○äv. bildligt om känslouttryck e.d.glädjeutbrottsvartsjukeutbrottvredesutbrottångestutbrottderas femtonåriga dotter fick ofta oförklarliga utbrott○äv. om (oundviklig) början av visst skeendeandra världskrigets utbrottsjukdomens utbrottett utbrott (mot ngn)sedan 1745