Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tförande substantiv ~t ~n ut|­för·and·et1det att ngt ut­förs Nolldet är nöd­vändigt att projektet kommer till utförandeutförande (av ngt)sedan 16302form som ngt har blivit ut­fört i Nolllyxutförandepipor i o­lika utföranden(ngns) utförande (av ngt)sedan 18213ut­försel samh.trafik.bestämmelser an­gående utförande av päls­djurutförande (av ngn/ngt)sedan 1617