Svensk ordbok 2009, webbversion

1u`tgående adjektiv, ingen böjning ut|­gå·ende●som gäller vid slutet av räkenskaps­år e.d. MOTSATSantonym1ingående 2 utgående balans○spec.som gäller efter visst ut­tag han ville ha både utgående och in­gående saldosedan 1889
2u`tgående substantiv, ingen böjning ut|­gå·endevara på utgåendedet att just hålla på att lämna (viss plats)​ far­tyget var på ut­gående när kollisionen in­träffade sedan 1880